En sopa med sting

Har du någonsin undrat på varför det är just bensin som hälls i våra bilar? Var kommer detta elexir ifrån och varför har det blivit en trotjänare i motorhistorien? Allt började, som mycket annat, med något helt annat.

Den 27 augusti 1859 lyckades en man som hette Edwin Drake hitta olja på 22 meters djup. Han var affärsman i Amerika och hade andelar i företaget Seneca Oil, tidigare Pennsylvania Rock Oil Company, som sysslade med att ta fram olja till lampor. Glödlampan var ännu inte uppfunnen; att hitta bränsle till förbränningslampor var därför en nödvändighet.

**Vänster:** Edwin Drake, 1819–1880. Känd som ”Urfadern till petroleumindustrin”. **Höger:** En retuscherad bild från sent 1800-tal. Edwin Drake står till höger och i bakgrunden syns det första oljeborrningstornet i Titusville, Pennsylvania.

Valolja var ett alternativ, men blev allt dyrare på grund av utfiskning. ”Stenoljan”, som den kalllades, skulle vara en mer effektiv energikälla, så länge man lyckades hitta ett hållbart sätt att utvinna den på. Året är 1857. Efter en gemensam hotellvistelse för Edwin Drake och grundarna av företaget Seneca Oil, George Bissell och Jonathan Eveleth, fördes ett jobberbjudande fram. Drake erbjöds 1 000 dollar per år för att utforska oljesippror på Seneca Oils marker i Titusville, Pennsylvania. Drake hade tidigare jobbat som tågkonduktör och hade fri tillgång till tågbanan, en passande kvalifikation enligt cheferna George och Jonathan. Drake tackade ja och samlade ihop ett team med en smed och en erfaren borrare från saltborrningsbranschen.

Jobbet sattes igång i maj 1858. Efter ihärdigt borrande i över ett års tid, och nästan 22 meter ned i marken, började grundolja söka sig till ytan genom gjutjärnsrören som hade successivt grävts ned under processen. Lycka! En alternativ förbränningskälla till lampor hade hittats.

SÅ HÄR MYCKET HAR BENSIN KOSTAT I SNITT PER ÅRTIONDE I SVERIGE
1950: Snittpris – 0,74 (kr/l), i dagens penningvärde 13,84 (kr/l)
1960: Snittpris – 0,73 (kr/l), i dagens penningvärde 8,72 (kr/l)
1970: Snittpris – 0,84 (kr/l), i dagens penningvärde 6,75 (kr/l)
1980: Snittpris – 2,88 (kr/l), i dagens penningvärde 9,59 (kr/l)
1990: Snittpris – 6,29 (kr/l), i dagens penningvärde 10,08 (kr/l)
2000: Snittpris – 9,56 (kr/l), i dagens penningvärde 12,21 (kr/l)
2010: Snittpris – 12,97 (kr/l), i dagens penningvärde 14,22 (kr/l)
2020: Snittpris januari – 15,53 (kr/l)
2020: Snittpris april pga. coronapandemin – 12,68 (kr/l)

EN BIPRODUKT

Ur grundoljan utvanns fotogen, som användes som bränsle i lampor. En annan biprodukt var bensin, utan något riktigt användningsområde. Det skulle ta flera årtionden innan bensin fick sitt ordentliga genomslag.

När Thomas Edison sedermera uppfann glödlampan 1879 försvann behovet av fotogen som energikälla i lampor, och vid sekelskiftet fanns det istället 18 miljoner eldrivna glödlampor enbart i USA. Oljeindustrin tappade därmed sin största marknad. Det dröjde dock inte länge innan motorindustrin genombrott, och med den även oljeindustrins räddning.

Fotogen fick en ny karriär bland annat som flygbränsle, och biprodukten bensin gick ifrån att vara en doldis till att bli en av världens mest ekonomiskt inflytelserika produkter.

År 1910 hade bilpopulationen i USA hunnit bli 500 000, och innan 1920-talet fanns det inte mindre än nio miljoner bilar på Amerikas gator. Det sätter perspektiv på behovet av bensin. På 1920-talet börjande man även ”förfina” bensinen.

Man tillsatte bly för att motverka knackningar i motorn. Knackningarna uppstod när luftfickor tillsammans med bensin antände ”ur takt” och resulterade i att motorerna smattrade och hostade häftigt, inte alls särskilt bekvämt. Tillsatsens fullständiga benämning är tetraetylbly och förutom att minska knackningar ökade den även oktantalet i bensinen, och i förlängningen även motorns effekt. Bly användes i bensin i flera årtionden, fram tills att man insåg hur den påverkade människor och naturen negativt.

**Vänster:** Detta utbud lär vi få se ett tag till. Så länge förbränningsmotorn är i omlopp är det klart intressant ta fram biobränslen. **Höger:** En klassisk mackmeter med de fyra bokstäverna ingjutna i järnhöljet. Foto: Johannamuseet Skurup

Studier som gjordes på 1980-talet visade att höga halter av bly kunde leda till hjärnskador, högt blodtryck och inlärningssvårigheter hos barn. Världen reagerade och började jobba för att ta fram blyfria alternativ. Japan var tidiga att erbjuda blyfri bensin, redan i april 1972. 1986 förbjöds blyad bensin helt i Japan. I Sverige började arbetet 1979: Bilavgaskommittén fick i uppdrag att introducera blyfri bensin på den svenska marknaden inom en femårsperiod. Först 1986 förbjöds blyad regularbensin i Sverige och Blyfri 95 introducerades, och 1994 förbjöds den blyade bensinen helt i Sverige. Med alternativa drivlinor på gång är bensinens framtid oviss.

I september 2019 skrev tidningen Sveriges Natur om Umeåforskare som har lyckats få fram biobaserad bensin, som är identisk med vanlig bensin. Forskningsprojektet heter Bio4Energy och är ett samarbete mellan flera universitet och högskolor. Metoden med denna ”gröna” bensin liknar den hos HVO, som är en biodiesel nästan identisk med vanlig diesel. Den ”gröna” bensinen som Bio4Energy tar fram går att tillverka på nästan vilken biomassa som helst: jordbruksrester, matrester och skogsrester. Resterna omvandlas till etanol som omvandlas vidare till bensin.

Detta låter onekligen intressant, och om det kan bli ett hållbart alternativ återstår att se. Så länge det finns förbränningsmotorer i omlopp är biobränslen helt klart intressanta att ta fram och vidareutveckla.

Varför heter det mack?
Bra fråga. Och det finns ett bra svar också. MACK var ett företag som grundades 1916 av fyra herrar med efternamnen Mathiasson, Andersson, Collin och Key. Företaget tillverkade bensinpumpar som kallades ”mackmetrar”. De fyra bokstäverna fanns ingjutet i gjutjärnshöljet på pumparna. Företaget blev snabbt marknadsledande och ordet ”mack” kom att användas allmänt om alla bensinpumpar.