Kunden vill inte betala – hur löser vi det?

Att hamna i konflikt med en kund är inget man strävar efter, även om det förekommer. Tidigare i Juristen har vi tagit upp hur en verkstad går tillväga om en kund inte kan betala en faktura, vilka konsekvenserna blir och hur verkstaden hanterar kundens bil. I detta nummer tittar vi på hur verkstaden hanterar en situation där kunden istället inte vill betala. Till vår hjälp har vi pratat med Dennis Lavesson, juridisk rådgivare på Lawline.
Kunden vill inte betala – hur löser vi det?

Här utgår vi från att den som har lämnat in sin bil är konsument, det vill säga en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Som vi tidigare har lärt oss i Juristen skyddas konsumenten av konsumenttjänstlagen, som är tvingande enligt lag. Det innebär att verkstaden inte har möjlighet att erbjuda eller avtala med konsumenten om sämre villkor än vad som framkommer av lagen.

– Verkstaden ska se till att den som utför tjänsten har rätt kompetens och nödvändig utbildning, och tillvarata konsumentens intressen och samråda med kunden så att det inte uppstår missförstånd, förklarar Dennis. Därutöver ingår att tillhandahålla det material som behövs för arbetet – om inte annat avtalats – samt att avråda konsumenten från att låta utföra tjänsten om den inte är till rimlig nytta. Rimlig nytta kan exempelvis vara om reparationskostnaden uppgår till mer än 50 procent av bilens värde.

– Om bilen, trots avrådande, ska repareras är dock upp till beställaren att besluta om, tillägger Dennis. Med detta i ryggen är det tydligt vad som gäller för bägge parter inför ett avta Ändå händer det att tvister uppstår, och att kunder inte alltid går med på vad som står på den slutgiltiga notan.

– Om verkstaden har lämnat ett fast pris finns ingen skyldighet för konsumenten att betala ett högre pris än det avtalade. Har verkstaden exempelvis lämnat ett fast pris om 5 995 kr för en service men fakturerar 6 995 kr, är konsumenten inte skyldig att betala mer än det avtalade. Har verkstaden däremot lämnat ett ungefärligt pris får det överskridas med högst 15 procent, om verkstaden kan visa att det kostat mer att laga felen. Här finns det alltså laglig grund för dig som näringsidkare, upp till en viss gräns. Dock hör det alltid till god ton att meddela kund vid alla eventualiteter, det vill säga om en reparation kan komma att kosta mer.

– Har verkstaden exempelvis gett en prisuppgift på cirka 6 000 kr för reparation av ett fel, så kan högst 6 900 kr faktureras, säger Dennis. Om kunden ifrågasätter priset måste verkstaden däremot kunna visa vad som medfört den högre kostnaden. Har verkstaden och konsumenten inte kommit överens om något pris alls ska konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning, gängse pris med mera. 

OM KUNDEN VÄGRAR

Den första åtgärden är att skicka en betalningspåminnelse till kund. Man kan även sända fakturan till inkasso och ansöka hos Kronofogden om ett betalningsföreläggande.

– Detta gäller dock enbart om kunden vägrar att betala fakturan. Om kunden istället bestrider fakturan blir det i slutändan upp till verkstaden att driva ärendet till domstol för att få fastställt hur mycket kunden är skyldig att betala. Domstolen beslutar endast efter vad som kan bevisas under huvudförhandlingen, vilket innebär att det alltid är en god idé att skriftligt dokumentera vad man kommit överens med konsumenten om. Ett tips som Dennis ger för att undvika att hamna i den här typen av tvister är att vara så tydlig som möjligt.

Rekommendationen är därmed att som verkstad – i den mån det är möjligt – ge en fast prisuppgift.

– Oavsett om prisuppgiften är fast eller ungefärlig så är det viktigt att prisuppgiften är skriftlig. En skriftlig prisuppgift gör det lättare att bevisa vad man kommit överens om. Detsamma gäller eventuellt tillkommande överenskommelser såsom tilläggsarbeten. Muntliga överenskommelser är visserligen giltiga men skriftliga överenskommelser är att föredra ur bevishänseende. 

– I de fall det ändå slutar i en tvist med konsumenten, och ärendet måste avgöras i domstol, hanteras tvister som klart understiger ett halvt prisbasbelopp (23 650 kr) som ett förenklat tvistemål, fortsätter Dennis. I ett förenklat tvistemål står vardera parten för sina egna rättegångskostnader, oavsett framgång eller ej. Däremot har den vinnande parten rätt till ersättning för en timmes rättslig rådgivning.

Sådan rättslig rådgivning kan vara en god idé att verkstaden utnyttjar genom att konsultera en jurist. Sett till kostnad och tidsåtgång kan det i praktiken vara mer ekonomiskt fördelaktigt att skriva av riktigt små tvister än att ta dessa till domstol.  Avslutningsvis har konsumenten ett långtgående skydd genom konsumenttjänstlagen. Däremot har en verkstad som utgångspunkt inte någon skyldighet att åta sig ett arbete. Om verkstaden vet om att det brukar vara problem med en viss kund, eller om verkstaden får uppfattningen att den inte kan eller vill utföra en reparation, finns möjligheten att inte åta sig uppdraget.

– Inom svensk rätt råder en avtalsfrihet, vilket betyder att var och en bestämmer om den vill ingå ett avtal med någon annan, berättar Dennis. Det är därmed fullt möjligt för verkstaden att vägra åta sig uppdraget, under förutsättning att vägran inte är beroende av någon diskrimineringsgrund.

En verkstad kan exempelvis inte vägra att ingå avtal med en konsument på grund av dennes kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

SKRIVEN AV
DMV