Eftersom motorvarningslampan var tänd så plockade mekanikern fram sitt diagnosverktyg och fick tydliga felkoder på turbotryck 1 och turbotryck 2, bränsletryck och AC-tryck samt sensorspänning A. Under prov-körning så visade utlästa parametrar att man nästan helt saknade turbotrycket. Efter lite funderande byttes en liten, enkel och lättåtkomlig turbotryckssensor – utan någon förbättring. Min erfarenhet var att det är betydligt vanligare att turbotrycksensor 2 går sönder, och därför byttes även den till en något högre kostnad. Tyvärr gav inte heller detta någon förbättring. Efter nya diskussioner med verkstaden kom vi fram till att felet kanske rent av kunde vara något som inte upptäcktes av självdiagnosen. Våra misstankar riktades mot EGR-ventilen, eftersom symptomen under provkörning stämde väl in på just en läckande EGR-ventil.

Efter en ny diskussion med kunden bestämdes att EGR-ventilen skulle bytas. När bilen därefter kördes ut ur verkstaden för provkörning verkade det som att motorn äntligen fått ett nytt liv, men efter några kilometer var det med stor besvikelse som mekanikern kunde konstatera att bilen gick precis lika dåligt igen. Nu började vi misstänka kabelfel i bilen, och därför mättes alla kablar till de komponenter som hade felkoder. Dessutom mättes sensorspänning A, som då visade sig ligga stabilt på 5,01 V. Eftersom vi trots detta fick återkommande felkoder på sensorspänningen och de berörda komponenterna, bestämdes det att motorstyrdonet skulle bytas.

Efter genomfört arbete ringde mekanikern och frågade om jag hade möjlighet att komma och hjälpa dem med bilen, som nu hade stått på verkstaden i nästan fyra veckor. Kunden började minst sagt att tappa tålamodet. Jag åkte ut en eftermiddag och började med att ta en kopp kaffe med mekanikern som fick berätta hela historien från början – en historia som nästan blev en liten deckarroman. När detta ”polisförhör” var avklarat provkörde jag sedan bilen och symptomen var mycket tydliga: ojämn gång, orkeslös och motorn hade svårt att varva mer än 3 500 rpm.

Efter radering av felkoderna kunde man få en viss känsla av att motorn gick bättre några hundra meter, för att sedan åter tappa kraften. Misstankarna gick åter mot avgassidan. Kunde det vara stopp i avgassystemet? Vi lossade en avgassond så att avgaserna enkelt kunde läcka ut. Ingen skillnad.

Nu gick misstankarna åter mot elsystemet. Jag satte mig med bilens elschema och en till kopp kaffe, och bestämde mig för att koppla in en multimeter i en av de sensorer som strömförsörjdes av sensorspänning A. Under provkörning låg spänningen perfekt på stabila 5,01 V.

När jag passerade rondellen vid en av utfarterna tyckte jag dock att multimetern ”fladdrade till” lite. Jag körde ut på en större parkering och började köra runt i vänstervarv och när jag kom upp i 35 km/h började plötsligt multimetern åter att fladdra med spänningen. Ibland var den nere mot 3,5 V. Äntligen ett stort kliv framåt i reparationen av kundens bil. Nu var bara frågan: VARFÖR faller spänningen? Kan det ha med antisladdsystemet och dess hjulsensorer att göra?

Efter komplett urkoppling av antisladdsystemet var trots allt symptomen exakt desamma. Slutsatsen blev att det trots allt hade med motorns kablage att göra, eftersom vi nu hade kopplat ur alla sensorerna och felet fortfarande visade sig på multimetern. Nu krävdes det hårdare metoder! Jag vet inte om det var i ren desperation eller om det var ett genidrag, men jag fick tag i en sidavbitare och klippte av kabeln till turbosensor 1 ända uppe vid motorstyrdonet. Ingen skillnad vid provkörning. Fram med avbitaren igen och där rök kabeln till turbotrycksensor 2. Samma fel visade sig vid provkörningen.

Nu började verkstadschefen att sänka ögonbrynen och spänna kindmusklerna, samtidigt som jag kände handsvetten öka. Där rök kabeln till bränsletrycksensorn. Nu gick motorn sämre än någonsin tidigare, men felet låg fortfarande kvar på multimetern som jag kopplat in på AC-trycksensorn. Nu kände jag att pulsen började stiga, samtidigt som verkstadschefen trummade misstänkt med handen mot armstödet i bilen. ”Vi får laga de avklippta kablarna och koppla in multimetern där, sedan klipper jag sista kabeln till AC-trycksensorn”, sade jag nervöst.

Trycksensor och motorstyrdonet sitter placerade i vattenavrinningslådan 30 cm ifrån varandra, så detta var ju den minst sannolika felkällan. Sagt och gjort – där rök den sista kabeln med avbitarens hjälp. Vid provkörningen visade multimetern konstant 5,01 V och bilen visade sig ha fullt turbotryck varv efter varv i rondellen! När jag åter tittade i elschemat kunde jag se att kabeln mellan styrdonet och trycksensorn gick runt motorn och fram till höger strålkastare för att åter vända tillbaka in i vattenavrinningslådan och komma tillbaks 30 cm från där den började. Vi lade inte ned något större arbete på att försöka hitta den misstänkta kabelskadan, vilket hade inneburit att vi fått sprätta upp cirka 10 meter kabelstam med cirka 50 kablar

En ny kabelstam var uteslutet eftersom bilen hade några år på nacken. Det fick helt enkelt bli en ny kabel på cirka 35 cm, till en kostnad av kring 1 000 kr/cm. Det kan ju tyckas vara lite dyrt, men då ingick ju också cirka 40 timmars felsökning.

TVÅ BILVERKSTÄDER, EN VÄNLIG GRANNE OCH EN EXPERT

När vi ändå befinner oss i elens underbara värld tänker jag ta upp ett fall med en Toyota som fick anmärkning vid kontrollbesiktning på att bromsljuset inte fungerade. Kunden åkte hem och bad grannen om hjälp att kontrollera om lamporna tändes när han själv trampade på pedalen. Eftersom inget hände bestämde de sig för att försöka byta glödlamporna på egen hand. Besvikna kunde de konstatera att åtgärden saknade önskad effekt. Fortfarande inget bromsljus. Bilen bokades då in på en närliggande verkstad, som inte kunde hitta felet till varför bromsljuset inte ville lysa. Eftersom det var däckbytartid fick arbetet avbrytas och kunden rekommenderades att åka till Toyota.

Eftersom det var relativt långt till Toyotaverkstaden provade kunden först en annan lokal verkstad. Den här verkstaden ringde mig och sade att han inte kunde begripa varför bromsljuset inte ville fungera, och bad mig därför att komma förbi och se om jag kunde hjälpa honom.

När jag tittade på elschemat över bromsljuset tyckte jag att felet egentligen inte kunde ha de beskrivna symptomen, eftersom det högt placerade bromsljuset fungerade.

När jag hade satt pedalkryckan på plats och plockat fram elschema och multimeter kunde jag relativt fort konstatera att baklyktan fick 12 V, och även att en kraftigare provlampa tändes när jag lade den på kontakten till baklyktan. Felet måste alltså ligga på jordsidan. Men inte heller här kunde jag hitta något fel. Min provlampa lös med starkt sken. Var det trots allt så att felaktiga glödlampor monterats? Kontrollen försvårades av att lamphållaren var mycket svår att få bort och kontrollera. Hålet i sidopanelen var på tok för litet för en svensk bilmekaniker, och dessutom hade japanerna lyckats få hålet fel i höjdled. Man såg inget utan att forma överkroppen som en ostbåge i bagaget och till råga på allt kunde man inte heller få ut lamphållaren eftersom det gick en extra lös kabel vidare ut mot sidan av bilen.

Det var bara att försöka demontera baklyktan för att få klarhet i det hela. Efter lite svordomar och blodvite stod jag med lyktan i famnen och kunde konstatera att den där förtretliga extrakabeln gick till en glödlampa som var monterad utanför lamphållaren – och det visade sig att den lampan var just bromsljuslampan. Efter samma procedur på andra sidan och återmontering av alltihop sken bromsljuset vackert med full styrka.

Nu kan man ju ställa sig frågan om det verkligen skall behövas en vänlig granne, två bilverkstäder, ett verkstadsabonnemang med elschema från Toyota och en ”expert” för att byta en glödlampa? Det kan inte vara meningen att bilarna skall byggas på ett sådant vis.

Nu kanske någon säger att, ”Det står väl i bilens instruktionsbok hur man gör?” Just i detta fall saknades dock instruktionsboken, och i många andra fall står det endast kortfattat under rubriken glödlampor: ”Besök din märkesverkstad”.

Tack för ordet och väl mött!

Sonny Waxmo

Fordonsteknik Support