Vibrationsskador utgör 30 procent av de årligen drygt 200 arbetsskador som identifieras och godkänns. Det menar Afa Försäkringar, som sammanställt sin skadestatistik mellan åren 2012–2021. Summerar man detta innebär det att cirka 600 personer av ungefär 2 000 fall totalt har berört just vibrationsrelaterade arbetsskador under den nämnda tioårsperioden. Det gör vibrationsskador till vår tids vanligaste arbetsskada. Ett problem som forskare Hans Lindell vid statens forskningsinstitut RISE i Göteborg ser som lösbart om bara viljan finns.

Att ungefär 600 personer av 2 000 registrerade fall av arbetsskador utgörs av vibrationsskador bör ses som oroväckande. Delvis med hänsyn till att frågan om vibrationsskador inte på något sätt är ny. Men främst eftersom skadorna faktiskt går att undvika, med ofta väldigt enkla medel.

Det menar RISE forskare Hans Lindell. Vi befinner oss vid det statliga forskningsinstitutets anläggning i Göteborg för att träffa forskare Hans Lindell tillsammans med Johan Andersson, vd för utvecklingsföretaget TM Verkstad i Kungälv. TM Verkstad grundades redan 1965, då med fokus mot service av luftdrivna verktyg och maskiner.

– När min far Bert Andersson tog över under 80-talet blev det mer en mekanisk verkstad, förklarar Johan Andersson. Han hade en tät kontakt med RISE och från den punkten har vi även i stor utsträckning fokuserat på prototyptillverkning av verktyg och maskiner. För stunden är vi inne på detta spår, att tillsammans med RISE motverka vibrationer.

När det gäller forskning kring vilken påverkan som handhållna verktyg och maskiner har för vibrationsskador så bör det vara säkert att påstå att få är så pålästa i ämnet som Hans Lindell. Han har under de senaste 30 åren forskat i denna fråga, år av forskning som han menar visar en tydlig bild:

– Vibrationsskador är egentligen lösbart och en onödig företeelse, säger han bestämt.

“VÄLDIGT OFTA KRONISKA”

Vilka konsekvenser som vibrationsskador efter handhållna maskiner riskerar att ge hittar du i en särskild ruta i anslutning till denna artikel. Hans Lindell är tydlig:

– Problemet med vibrationsskador är att de är väldigt ofta kroniska. De kommer smygande under åren och den som drabbas vänjer sig tyvärr gradvis vid en försämring. I princip är det så att när skadan väl är konstaterad så är din prognos tämligen usel. Skadan är då något du kommer tvingas leva med.

Däremot, menar Hans, så är kunskapsläget om vad som verkligen händer fysiologiskt inne i kroppens vävnader när vibrationsskador uppkommer, ännu väldigt begränsad. Klart är att vibrationer är skadliga för kroppen, något som varit känt sedan tidigt 1900-tal.

– Redan då upptäckte en företagsläkare som hette Alice Hamilton förekomsten av vibrationsskador vid de amerikanska stenbrotten, där arbetare jobbade med tryckluftsmaskiner. Jag tror hon först kallade det för lufthammarsjukan då verktyget som sådant sågs som problemet, men snart insåg hon att det var själva vibrationerna som var orsaken till skadorna. Folk fick vita fingrar, nervskador och andra vibrationsskador, precis som vi ser idag.

OPERATIVT TÄNK

Att frågan fortfarande är aktuell beror enligt Hans på att den i alltför hög utsträckning inte tas på tillräckligt allvar. Hans Lindell menar att det gäller både från tillverkarled och användarled. Som användare råder ofta ett operativt tänk.

Effektivitet och att få jobbet gjort blir, medvetet eller omedvetet, överordnat vibrationsfrågan. Som i sig kommer smygande. I värsta fall råder rent av en kultur att de tidiga symptom som uppkommer är något man får räkna med.

Hans Lindell vill ändå understryka tillverkarnas ansvar.

– Ett grundläggande problem för hela vibrationsbiten är att tillverkare är fria att släppa en maskin som vibrerar hur mycket som helst, säger han. Det finns tak för bullervärde och för kemikalier, men inte för vibrationer. Ansvaret att begränsa användningen av maskinen läggs istället hos arbetsgivare och slutanvändare.

– Vi har nyligen i vår forskning stött på en handhållen maskin som användes hos ett företag, där maskinen vibrerade 56 meter per sekundkvadrat. Det innebär, med dagens gällande gränsvärden, att den maskinen endast kan användas 50 sekunder per arbetsdag av operatören. Då kan man fundera över hur maskintillverkaren egentligen tänkte, fortsätter Lindell.

VIBRATIONSDIREKTIV ÖVERSKRIDS

Något övre tak för tillverkarna att följa finns ännu inte. Det finns dock ett vibrationsdirektiv, från 2005, som reglerar tillåten vibrationsdos, men det ansvaret ligger på användaren. Det är visserligen ett lagkrav, men det överskrids enligt Hans Lindell i väldigt hög grad och fungerar därför dåligt.

– När vibrationsdirektivet kom så kontaktades vi av en hel rad oroliga maskintillverkare, berättar Hans. Just då tog branschen frågan på stort allvar, men ganska snart upptäckte de också att vibrationsdirektivet inte följdes upp av myndigheterna. Därför avtog snabbt intresset för att utveckla lågvibrerande maskiner.

Han understryker att åtgärderna för att komma ned i vibrationer redan i konstruktionsstadiet inte hade behövt bli särskilt dyra. Ett talande exempel är den särskilda vibrationsisolerande skummande polymermatta som TM Verkstad tagit fram tillsammans med RISE. Mattan är dubbelhäftande och kan fästas direkt mot de handhållna maskinernas handtag.

– Det måste vara någon form av plastmaterial med luft i sig, säger Hans Lindell. Det finns annars viskoelastiska material, men de menar vi, fungerar inte. Det måste vara ett luftfyllt material, för det är luftfickorna som dämpar vibrationerna. Med rätt vibrationsisoleringsmaterial så kan vi plocka hela 80-90 procent av de skadliga högfrekventa transienterna från en maskin.

Han upplever dock att det från maskintillverkarnas håll finns ett utbrett ointresse, trots att lösningen kan vara så enkel. Ett intryck som han delar med Johan Andersson vid TM Verkstad:

– Vi ser ibland nya maskiner som släpps på marknaden, där den nya maskinen har ett högre vibrationsvärde än hos äldre, intygar Johan Andersson. Där har maskinernas effektivitet och styrka varit överordnat vibrationsfrågan.

Därför råder både Johan och Hans istället företag och användare att ändra sin syn på de krav som arbetsplatsen ställer på ett handhållet maskinverktyg.

– Många fokuserar på en så effektiv och stark maskin som möjligt, som klarar att utföra jobbet på så kort tid som möjligt, menar Johan Andersson. Men de gånger du verkligen har användning av maskinens maximala vridmoment är ofta väldigt få till antalet.

Även om verktyg och maskiner idag både kommit ned i storlek och, tack vare nya material, även vikt så råder det ännu ett samband mellan högre effektuttag och en större storlek. Generellt råder även ett tänk att en mutterdragare som klarar 300 Nm vridmoment per automatik skulle vara ett bättre val än dito som har en begränsning på 200 Nm.

Här har slutanvändarna av produkterna en anledning att tänka om, menar både Johan och Hans.

– Jag skulle rekommendera att man använder en så liten och nätt maskin som möjligt. Tillräckligt stark för att göra jobbet, men utan det där lilla extra som jobbet egentligen inte kräver, rekommenderar Hans Lindell.

– Här spelar de ergonomiska faktorerna in, där mycket är vunnet om du i ditt dagliga arbete kan använda en maskin med betydligt lägre vikt men som klarar att dra förbanden lika effektivt som en kraftigare maskin. Sedan, vid de mest envisa fallen, kan man använda en kraftigare maskin just då, men den kanske då enbart behöver användas några fåtal gånger per vecka istället för på regelbunden bas. Det skonar kroppen mycket.

VIBRATIONSGIVARE PÅ HANDTAGET

Vibrationer från handhållna verktyg mäts enligt en särskilt utvecklad branschstandard.

– Den bygger på att man sätter en liten vibrationsgivare, en sensor, på verktygets handtag, berättar Hans Lindell. Sedan används verktyget på ett sätt som ska återspegla en reell arbetssituation och här har tillverkarna gemensamt kommit fram till en modell som fungerar på ett mer övergripande plan.

Att exempelvis bara skruva i en skruv säger i praktiken väldigt lite, eftersom det finns så många olika skruvar och material som skruven ska fästas i.

– Därför har marknaden enats om en särskild testmetod, där tryckluftsdrivna maskiner testas i en särskild bromsrigg, förklarar Hans Lindell. Tyvärr testas elmaskiner på ett annat sätt och det är väldigt olyckligt. De testas på riktiga skruvförband, där tiden då man flyttar verktyget från ett förband till nästa inkluderas i resultatet. Det innebär att det inte går att korrekt jämföra vibrationsnivåer mellan tryckluftsmaskiner och elmaskiner.

“VIBROSTAMPAR OFTA MISSVISANDE”

Teststandarden togs fram redan under 1990-talet och revideras vart femte år.

– Vissa standarder fungerar bra, andra inte, konstaterar Hans Lindell. Jag upplever att testmetoderna för tigersågar och pneumatiska mutterdragare fungerar bra, men tar vi exempel som vibrostampar så blir resultaten ofta missvisande i förhållande mot verklighetens utfall. Där ser vi ofta betydligt högre värden ute på arbetsplatserna och kan konstatera att vibrationerna orsakar arbetsskador. Men det är viktigt att säga att här råder en stor variation mellan olika maskintypers testmetoder, vilket gör det väldigt svårt att generalisera.

När det gäller regelverket är dock en stor förändring att vänta. Något övre tak, som Hans Lindell tidigare efterlyst, är ännu bara en dröm. Däremot så har RISE, tillsammans med Arbetsmiljöverket, lyckats övertyga EU-trialogen i Bryssel om att även inkludera stöt- och transienta vibrationer från exempelvis en mutterdragare i EU:s nya Maskinförordning.

PEAK ACCELERATION MÄTBART

Den ersätter det nuvarande Maskindirektivet och beräknas träda i kraft redan i juli i år. Ändringarna ska sedan vara införda senast i januari 2027. 

– Att vi fick in vibrationer i det reviderade maskindirektivet är stort, menar Hans Lindell. Konkret innebär det att från januari 2027 så måste alla maskintillverkare även redovisa maskinens peak acceleration-värde. Det är ett värde som EU inledningsvis och i sitt remissunderlag menade inte gick att beräkna och att frågan om vibrationer därmed inte kunde inkluderas. Men vi på RISE har kunnat påvisa att peak acceleration i allra högsta grad är mätbart. Vi har algoritmerna för att göra det, vilket vi tillsammans med Arbetsmiljöverket kunde påvisa.

– Vi lyfte fram att de transienta vibrationerna hittills varit en bortglömd fråga. Det är detta som EU-trialogen nu lyssnat till. Vibrationer blir nu en av fyra områden som kommer att omfattas i den reviderade maskinförordningen. Det har varit ett jättearbete att få igenom, men det har vi och det är stort, fortsätter Lindell.

Nästa steg i den arbetsprocessen är att utreda och att ta fram ett standardiseringsunderlag som maskintillverkarna slutligen kommer att tvingas rätta sig efter.

– I det arbetet finns egentligen hur många fallgropar som helst, där vi på ett internationellt plan arbetar för fullt på att ta fram en standard som ska vara baserat på forskningsunderlag, säger Hans Lindell.

Arbetet kommer att göra skillnad. Trots en fortsatt avsaknad av tak för hur mycket en maskin får vibrera så kommer tillverkare av handhållna maskiner i en nära framtid att vara skyldiga att deklarera enhetens peak acceleration. Det ser Hans Lindell som en stor delseger för hela branschen.

– EU-trialogens beslut innebär att från den 1 januari 2027 så måste alla maskiner vara deklarerade enligt den standard som tas fram. Punkt slut, säger han.

Standarden ger tillverkarna något att förhålla sig efter och blir också ett verktyg för myndigheter att peka mot för att förmå tillverkarna att rätta sig in i ledet.

Klart är att risken för vibrationsskador spänner sig över ett brett spann av yrken. Det berör alla yrken där handhållna tryckluftsdrivna eller eldrivna maskiner eller verktyg förekommer, vilket gör att både fordonsverkstäder, bygg och anläggning samt parkförvaltningsarbete omfattas.

FASTSTÄLLT: VIBRATIONER KAN SKADA

Hans Lindell är försiktig när det kommer till att generalisera. Frågan är ofta komplex och kan se olika ut mellan olika maskiner och lösningar.

– Man ska absolut ha väldig ödmjukhet inför problemet, understryker han. Det finns absolut olika typer av skadliga vibrationer och det är svårt att säga vilka vibrationer som är mer skadliga än andra. Det hänger på en rad olika faktorer, både på maskinens uppbyggnad och hur den används.

Han tillägger dock att man noterat en förändring på marknaden för eldrivna handverktyg, framförallt inom byggbranschen.

– Där noterar vi en ökad användning av slående skruvdragare. De är verkligen ettriga verktyg och där kan vi se en skadeproblematik som når de arbetsmedicinska klinikerna.

MUTTERKNACKARE EN BOV

Problemet återfinns också i fordonsverkstaden. Här pekar Hans Lindell ut två vanligt förekommande bovar: Mutterknackare och slipmaskiner.

– Mutterknackare är definitivt ett problem, oavsett om det är tryckluft eller eldrivet, menar han. Sedan har vi naturligtvis också slipmaskiner som vi också ser en problembild med.

RISE och TM Verkstad är dock båda försiktiga att peka ut särskilda verktygsgrupper som särskilt riskfyllda. Allt med hänsyn till frågans komplexitet, maskinernas uppbyggnader och hur de sedan används. Och utvecklingen går, för all del, även framåt.

– Generellt så är bränsledrivna motordrivna verktyg eller maskiner elaka, men det finns också bensindrivna motorsågar som faktiskt är ganska snälla, påpekar Hans Lindell.

– Sedan har de olika maskinernas uppbyggnad också stor betydelse, fyller Johan Andersson i. En autobalans på exempelvis en slipmaskin gör stor skillnad och är ofta vad som skiljer ett mer påkostat verktyg från ett billigare verktyg.

VIBRATIONSDÄMPANDE HANDTAG

Forskning har även visat att det även finns anledning att tänka på andra handhållna verktyg, i de situationer där ett förband består av både en bult och klämmutter.

– Bulten drar du med maskinen och där har du vibrationer, beskriver Johan Andersson. Men det uppstår också vibrationer i mothållet, den blocknyckel som du använder som mothåll.

För att lösa det problemet har TM Verkstad tagit fram särskilda vibrationsdämpande handtag som enkelt monteras över det handhållna verktyg som används som mothåll. En relativt enkel lösning som visat sig minska vibrationerna även för mothållsverktygen med ungefär hälften, enligt dagens gällande ISO 5349-1-standard.

– Vi tog fram prototypen för detta redan för tre år tillbaka och lösningen används idag bland annat i Volvos fabriker, uppger Johan.

Slutligen: Vibrationshandskar.

Hans Lindell är väl medveten om att hans ord kan ses som kontroversiella, men menar att RISE forskning ger gott om stöd för hans hårda dom:

– Detta är ett evigt debattämne, menar han. Ska vi generalisera så är de helt meningslösa enligt dagens ISO 5349-1-vibrationsstandard. De kan hjälpa vid väldigt högfrekventa vibrationer, över cirka 200-400 Hz, men inte annars. Det finns mycket forskningslitteratur som visar det och du får samma typ av skydd av tjockare kvalitetshandskar som ändå inte utger sig för att vara just vibrationshandskar.

MONTAGEHANDSKAR EFFEKTIVT?

Rörelsefrihet och manöveringsmöjlighet är faktorer som blir lidande, ju kraftigare handskar som används. Samtidigt ser Hans Lindell ur vibrationsdämpande synpunkt ingen nytta alls med montagehandskar. Han menar också att det finns en risk att fokus på problemet hamnar snett, då det är källan till vibrationerna som ska bekämpas.

– Vitsen med vibrationsdämpande åtgärder är att det ska vara ett dämpande skikt mellan fingrar, handen och maskinen som man arbetar med. Då ska isoleringsskiktet sitta på maskinen. Inte handen, menar han. Det är ju just när du jobbar med maskinen som skyddet ska finnas där. Inte i det övriga arbetet där du måste skruva och pilla med detaljer.

– Jag ser faktiskt ingen fördel att använda sig av vibrationsisolerande handskar. Däremot tror vi på väldigt goda grunder att en stor del av skadegrundsproblematiken med högfrekventa vibrationer går att komma tillrätta med, med hjälp av isoleringsskikt direkt på maskinen och verktyget.