Jag har genom åren haft ett par bilar som kanske inte tillhört gruppen med bäst kvalitet eller bästa ekonomiska rykte. De ha mer setts som ett bevis på känslans seger över förnuftet. Frågan är hur framtiden ser ut, om det fortfarande finns människor som värderar känslan av att själv få hålla i ratten på just en sådan där bil som man gått och längtat efter? Jag fick möjligheten att närvara vid ett av sommarens välbesökta event, British Motor Meet, som jag för övrigt kan rekommendera till alla motorintresserade. Även vid Nasco Yankee Meet i Falköping fanns det gott om motorintresserade.

Med denna enkla återblick vill jag påstå att intresset att äga en hobbybil finns, och att ungdomarna som kan föra arvet vidare också finns. Lite orosmoln kan ses på himlen, då en del människor vill stoppa cruisingen som sker i samband med träffarna. Om det skulle ge oss en bättre miljö eller ej, det får jag överlämna till professorerna vid våra universitet.

Vad jag däremot tror mig kunna diskutera lite bättre är huruvida tekniken i våra bilar helt enkelt gör det möjligt att hålla en hobbybil igång! Jag har tidigare frågat olika personer hos biltillverkarna om vad som händer när de inte längre är intresserade av att tillhandahålla mjukvara till sina bilmodeller. Låt oss leka lite med tanken att Volvo V50 blir ett eftertraktat samlarobjekt, och att vi behöver byta ABS-enhet, eller BCM, som den heter på Volvospråk. Inga bekymmer idag, men vad händer när Volvo slutat med hårdvara och mjukvara till bilen och eftermarknadsföretagen har slutat att reparera elektroniken? ”Det kommer inte att hända”, säger en del personer jag talat med.

För att bevisa motsatsen tänkte jag börja med att beskriva en reparation av en SAAB 9–3 som jag i somras var inblandad i. Bilen var från 2006, hade endast gått strax över 10 000 mil och såg riktigt bra ut för övrigt. Dessutom gick den som en klocka. Trots detta gick den inte att besiktiga med godkänt resultat. Orsaken var att rattlåset inte ville arbeta som det skulle. Ratten gick inte i lås när nyckeln togs ur tändningslåset. Först gjorde vi ett besiktningsförsök genom att köpa en så kallad rattkrycka för att ersätta bilens rattlås. Det gick absolut inte: ”Bilens originalutrustning måste fungera”.

Okej, då får vi väl försöka att byta SCL-enheten eller ”rattlåsklumpen”, som reservdelsmannen ville kalla den. Detta var inga större problem eftersom den som tur var fastnat i upplåst läge. För att den nya SCL-enheten skulle fungera var vi tvungna att göra en reservdelsprogrammering i bilen. Eftersom SAAB erbjuder denna möjlighet till fristående verkstäder som har tillgång till ett PassThru J2534 interface, tänkte jag att vi löper linan ut och gör klart arbetet.

Efter lite detektivarbete och en hel del tur kom jag i kontakt med rätt person hos ORIO AB, som tillhandahåller SAAB reservdelar. Jag talade om mitt ärende, och att jag ville köpa en prenumeration på SAAB diagnosprogramvara för att göra reservdelsprogrammeringen. Tyvärr gick det för tillfället inte att göra detta som en fristående verkstad på grund av något databas-inloggningsproblem hos GM. De enda som kunde logga in för tillfället var de tidigare auktoriserade SAAB verkstäderna. Därför var det bara att packa ihop och hänga dit den gamla SCL-enheten, eftersom bilen inte startade så länge enheten var felprogrammerad. Nu var detta inte hela världen eftersom SAABverkstaden kunde hjälpa oss, och gjorde dessutom ett bra och prisvärt arbete.

Men vad hade hänt om det inte längre fanns någon möjlighet att få bilen programmerad? Förmodligen hade bilen slutat sina dagar på närmsta bildemontering, trots att den i övrigt hade ett utmärkt skick! Rädda utsläppen som bildas vid en nytillverkad bil istället, så kan vi cruisa hela kvällen med en äldre SAAB.

”DIN BIL ÄR BYGGD FÖR MILES”

För att ytterligare beskriva hur beroende vi blir av biltillverkaren på våra framtida hobbybilar kan jag beskriva hur jag själv hamnade i klorna på Volvo Cars. Jag köpte mig en gammal C70 T5 cabriolet för en löjligt liten kostnad eftersom i stort sett varenda varningslampa lyste på instrumentbrädan. Dessutom var den högerstyrd. Jag tänkte att det kunde vara en lämplig sysselsättning att försöka släcka alla varningslampor under vintern, för att sedan ha en billig och rolig sommarbil. Vilken sida ratten satt bekymrade mig inte så mycket eftersom jag bara skulle ha den som en ren glidare, och inte ligga och pressa en massa omkörningar.

Efter några kvällar och helger i verkstaden började det se riktigt bra ut på instrumentbrädan och bilen gjordes i ordning för besiktning. Blankt papper blev det! Nu när bilen blivit riktigt fin störde det mig lite att instrumenteringen och färddatorn var i miles. Eftersom C70 hade samma instrumentering som övriga Volvomodeller från den tiden var det ju inga problem att hitta ett skapligt ersättningsinstrument. Problemet var nu den att hela bilens identitet med chassinummer och så vidare ligger just i instrumentet.

Det var därför inte möjligt att bara sätta dit ett begagnat instrument från en annan bil. Däremot var det ju inga större problem att flytta över mätartavlan och färddatorns LCD till bilens originalmätarhus. Nu såg det ju bra ut, men bilen räknade fortfarande allting i miles.

En dag när jag gick in till Bilia nämnde jag problemet för verkstadschefen. Han berättade att det bara var att ladda ned ny mjukvara från Volvo så skulle problemet vara löst. Jag var mycket skeptisk till att det skulle fungera, men han stod på sig och sade att de hade gjort så på många privatimporterade Volvobilar. Okej, tänkte jag, han verkar veta vad han pratar om. Nästa gång jag köper ett Volvo VIDA-abonnemang för att göra en mjukvarunedladdning till en kund så skall jag prova att göra en omladdning till min gamla C70.

Dagen kom då det var dags att prova. Mjukvara enligt Volvos reservdelskatalog beställdes till bilen. Efter att nedladdningen genomförts tog jag en provtur och kunde direkt konstatera att absolut ingenting hade förändrats. Bilen räknade fortfarande allting i miles! Mina misstankar mot verkstadschefen på Bilia besannades och det var nog så att man gjort vissa kundinställningar, som till exempel språkval svenska istället för tyska. Dessa inställningar görs på många modeller med VIDA-diagnosen utan att genomföra några omladdningar av mjukvaran. Om bilen skall räkna i miles eller kilometer är betydligt djupare information som ligger hos Volvo Cars.

Nu hade jag ju turen att ha en bra kontakt hos Volvo Cars. Nästa gång jag kontaktade honom i ett Volvo VIDA-ärende beskrev jag problemet.

”Så här ligger det till”, svarade han, ”Du beställer ju bilens mjukvara från oss med samma reservdelsnummer till alla Volvo C70 av din modell. Volvo Cars bygger däremot en unik programvara till just ditt chassinummer. Hur de skall bygga programvaran avgörs av Volvos konfigurationsdatabas. Där står det att din bil är byggd för miles.” Då var min följdfråga om man kunde tänka sig att ändra lite i den konfigurationsdatabasen? Min kontakt kände de ansvariga gubbarna väl och bad att få återkomma.

Efter några dagar fick jag ett mail om att min bil nu var konfigurerad för kilometer. Nästa gång det var dags att använda VIDA gjorde jag ett nytt försök att ladda ned mjukvaran till min bil. Sim-sala-bim! Nu var allt helt plötsligt presenterat i kilometer.

BILLIGA ENKORTSDATORER

Båda de här exemplen beskriver hur beroende man blir av tillverkaren för att hålla en hobbybil vid liv i framtiden. Jag har funderat lite på hur lösningarna skulle kunna tänkas se ut. Det finns redan möjlighet att byta ut motorns styrsystem till ett eftermarknadssystem om jag till exempel vill använda bilen för banracing. Utvecklingen av datorerna går ju så snabbt att en mobiltelefon idag innehåller tillräckligt med kraft för att på egen hand reglera de flesta systemen i en bil.

För att få ett litet perspektiv på det hela kan jag säga att min första egenägda dator 1981 hade en 8-bitars processor på 1,02 MHz och 5 kB RAM-minne. Min senaste mobiltelefon är ungefär tusen gånger kraftfullare, och då är den ändå över ett år gammal. Det finns idag så kallade enkortsdatorer för någon hundralapp, som relativt enkelt mycket väl skulle kunna ersätta många av styrenheterna i bilen. Och de kan man programmera precis hur man vill, utan en massa spärrar från tillverkaren.

Ja, vi får väl se hur framtidens lösningar ser ut för att hålla hobbybilarna vid liv. Men vill man ha en hobbybil som är strikt original. Ja, då kan det helt klart bli problem. Jag gjorde en gång en renovering av en MGC där allt skulle vara strikt original. Jag tvingades gjuta nya polskor till batterierna eftersom de gamla hade ärgat sönder. Att ersätta dem med nya ”vanliga” polskor var uteslutet. Men jag löste problemet genom att tillverka gipsformar av en god väns polskor, och gjöt sedan nya hemma i verkstaden.

Sådant kanske man inte skall berätta för dem som ”int’ begrip”! Hur som helst lyckades jag hålla min bil vid liv utan datorer och mjukvarunedladdningar.

Väl mött!
Sonny Waxmo
Fordonsteknik Support

Sonny Waxmo är i grunden en bilmekaniker som vidareutbildat sig på olika områden, och då framför allt inom fordonselektronik. 1996 startade han företaget Fordonsteknik Support. Affärsidén var att erbjuda bilverkstäder vidareutbildning och teknisk support. Under de första tio åren var det mycket resor med utbildningar från Ystad i söder till Kiruna i norr, men idag hjälper Sonny bilverkstäderna att lösa problemen som dagens bilar vållar dem på verkstaden. I DMV svarar Sonny på vanligt förekommande frågor i branschen.