Konsten att modifiera veteraner till eldrift

Företaget Sir M konverterar veteranbilar till eldrift
Konsten att modifiera veteraner till eldrift

En av årets vackraste höstdagar anländer jag till familjen Sörlins verkstad utanför Linköping. På grusplanen står en Saab Sonett. I motorrummet mäter Markus och Åsa Sörlin eldriftens isolation. På marken ligger Johan, bilens ägare, och drar åt bakvagnens skruvar. Allt övervakas av Maria, Johans fru.

Mitt uppdrag hos familjen Sörlin är att byggbesikta bilen. Man kan nämligen inte bygga om en bil till eldrift och därefter åka direkt till Bilprovningen eller annat besiktningsorgan för att registreringsbesikta. Bilen måste först besiktas av SFRO, Sveriges Fordonsbyggares Riksorganisation. Och jag är en av SFRO:s 17 besiktningsmän.

Markus och Åsa driver företaget Sir M som hjälper folk att konvertera deras veteranbilar till eldrift. Notera att jag skriver ”hjälper”. Det är alltid bilens ägare som är ansvarig för modifieringen. Och det är ägaren som med sin namnteckning intygar att alla uppgifter i besiktningsdokumenten överensstämmer med verkligheten.

I det här fallet är det inga problem. Johan och Maria är mycket involverade i bilens förvandling. Det är därför Johan drar åt bakvagnens skruvar eftersom bakaxeln har fått nya gummibussningar. Och för att bussningarna ska vara i sitt neutral-läge när bilen är det, så måste skruvarna dras åt på detta vis.


Markus med en adapterplatta som förbinder elmotorn med bilens original-växellåda. Genom att ta bort kopplingen får installationen plats i motorrummet på en VW Bubbla. En elbil behöver ju ändå ingen koppling.

Hela historien om Sir M började med Åsas åka-till-jobbet-bil, en VW Karmann Ghia från 1967. En dag skojade hon med en kollega om att han åkte i en SUV med bränsleslukande motor och fick till svar:

– Du då! Du har ingen katalysator och du måste hälla blyersättning i tanken. 

Det tog skruv! Samma kväll satt Åsa och Markus hemma vid köksbordet och planerade en ombyggnad till eldrift. Markus har hela sitt liv renoverat och byggt om bilar på fritiden, samt tävlat framgångsrikt inom dragracingens VW-serie. Samtidigt har han arbetat i nästan 30 år som maskiningenjör inom flyg- och bilindustrin. Åsa är också ingenjör och arbetar på Saab som projektledare. Markus berättar:

– Vi tänkte att med vår bakgrund borde det väl inte vara så svårt att bygga om Karmann Ghian till eldrift.


Arbete med högspänningsbatterier kan vara farligt utan rätt utbildning och utrustning. Därför har även Markus fått gå på kurs.

Men riktigt så enkelt blev det inte. Det konverterings-kit de köpte från amerikanska EV-West, innebar en massa problemlösningar. Markus förklarar:

– Vi följde deras kopplingsschema, men det var mycket som inte stämde. När vi kontaktade företaget tackade de för våra lösningar, men till slut kände vi att vi gav bort vår kunskap.


Karmann Ghian köptes 2004 och användes som bruksbil. Därför krävdes det en hel del rostlagning innan den kunde byggas om till elbil. Sedan dess har den både fungerat som demobil och testrigg för nya komponenter.

Tillbaka på ruta ett började Markus och Åsa köpa komponenter från olika företag för att knåpa ihop ett eget system. Det krävdes massor av arbete. Men resultatet blev som de tänkt sig och bilen visades upp våren 2022 på Custom Motor Show på Elmia. Efter Elmia har intresset varit stort från folk som vill bygga om sin veteran till elbil. 


Den största svårigheten med att bygga en egen elbil är inte att köpa komponenter utan att få allt att lira ihop. Det är därför Åsa och Markus har tvingats konstruera egna kretskort, som levereras till dem i plastpåsar med deras egen logotyp.

Många gillar alltså idén med en gammal och lättmekad bil, men med eldrift. Men det finns de som tycker tvärt om! Den internationella veteranfordonsorganisationen organisationen FIVA (Fédération Internationale des Véhicules Anciens) gillar inte att folk bygger om sina gammelbilar till eldrift. FIVA grundades 1966 och har idag mer än 2 miljoner medlemmar i 62 länder runt om i världen. Deras åsikt om ”Frankenstein-bilar” är ungefär så här, fritt översatt:

“Konvertering av historiska fordon från deras ursprungliga förbränningsmotorer till elkraft överensstämmer inte med FIVA:s definition av ett historiskt fordon, och inte heller stöder det målet att bevara historiska fordon och deras relaterade kultur”

MÖTT ARGA GAMMELBILSENTUSIASTER

På Elmia kom det också fram en och annan arg gammelbilsentusiast. En del andas ut när Markus och Åsa poängterar att de försöker bygga om bilarna så att de ändå kan återställas till originalskick.

– Kunden får tillbaks förbränningsmotorn och allt annat som plockats bort på en pall.


Ett kommande jobb är kabeldragning och injustering av mjukvaran i en amatörbyggd kopia av en Ford från 1932. Bilen byggs redan från början som elbil och byggaren har just skickat en bild på batteriernas placering.
Markus har fyllt alla förråd med renoveringsobjekt, som denna VW-Pickis. Åsas kommentar:
– Varje gång han drar hem mer skrot så får han böta med en riktigt dyr flaska skumpa till mig.

Tillbaks till min besiktning av Sonetten: En av kontrollpunkterna är mätning av passiv urladdning av kraftelektroniken, ner till lågspänning (60VDC) som ska gå snabbare än fem minuter. Ty i kraftomvandlaren sitter kondensatorer över plus och minus. För att bilen ska vara säker att jobba med efter att servicebrytaren är avstängd måste det finnas en resistans som laddar ur kondensatorerna till en säker spänningsnivå.

Vi kopplar in multimetern och startar samtidigt stoppuret. Under tiden som sekunderna tickar fram undrar jag över namnet Sir M. Markus förklarar:

– Jag kastade om lite i mitt namn. Från M Sörlin till Sörlin M, vilket kortades ned till Sir M. Det låter ju bra även utomlands!

PROVET GODKÄNT

Nåväl, provet blev godkänt, så också resten av själva byggbesiktningen. Nu återstår det för Markus och Åsa att få ordning på lite lösa sladdar och locket över främre batterilådan samt lite annat smått. Därefter blir det slutbesiktning med bromsprov, slalomprov och bullermätning på landsväg. 

Nu tänker du antagligen: Vadå bullermätning? Elbilar går ju jättetyst! Jovisst, men ibland kan däcken och transmissionen föra så mycket oväsen att bullret överstiger gränsen på 84 decibel. 

SKRIVEN AV
Bosse "bildoktorn" Andersson